Zweitausender

Kitzbuhel här åks det fort! 

Tänk dig att i hundra knyck landa ishård brant för att med blind sikt i regält frånlut göra 90graders sväng utan att hamna i det staket du med en halvmeter just undvikit! Starten på åket gick från 0 till hundra under några få sekunder och sedan dess har du utsatts för krafter från alla håll som alla försöker dra dig ur kurs. Tack och lov får du vila i luften när du förhoppningsvis siktade mot rätt lada på andra sidan dalen i din strävan att flyga åt rätt håll utöver den blinda kanten. Dina ben bränner av mjölksyra när skidor och ben som AC/DC trummisens pinnar hamrar mot den stenhårda backen. Givetvis med 35 graders från lut. Din känsla av lycka över att ha lyckas överleva så här långt i denna 2 minuters mangling byts mot skräck när du med ben skrickande efter syra pekar störtloppslaggen nedför Zielhang rakt ned mot sluthoppet i 135knutar. Vad som på tv såg ut som en lite knöl är nu vid närmare titt en regäl kulle som en ansats i en åt skogen för stor backhoppningsbacke. Skillnaden är att du ska försöka hoppa så kort som möjligt…     Lätt sagt i 135 knutar fladrandes nedmot sista kanten med en karnvalspublik skrikandes i öronen. Efter att ha gjort din bästa högfartsBoklövsimitation med ok landning lyckas du med fartvindens orhörda bromseffekt som hjälp upprätt stående få stop på ekipaget. Med bulltande hjärta, skrickande ben och med adrenalinet sprutande ur öronen så ser du tillbaka upp mot de mest krävande 860 fallhöjdsmetrana du som störloppsåkare någonsin gjort!

Bode klarade inte den kurvan... Staketet nästa...

Naturligtvis är ovan skrivan stycke helt uppdiktat men efter att ha åkt Hahnenkamms Streif och i detalj fotat och studerat denna världens värsta störloppsbana så är det med mycket mycket beundran som jag gör mitt tafatta försök att beskriva vad som kanske går igenom en vettskrämd störtloppsåkares huvud när de åker nedför banan. Jag har som skidcoach den stora förmånen att få jobba med Fredrik Nyberg som faktiskt har tävlat på Hahnenkamm. Jag frågade om han var rädd att åka nedför banan? Fredrik svarade att han inte direkt var rädd men så klart hade en enorm respekt för baran. Han sa att det var med lite förväntan som han åkte utför kanterna för första gången och inte riktigt visste hur långt han skullu flyga. Fan trot…

Kitzbuhel har nu andra backar än Streif som är mer underbart utmanande om än inte med hjärtat i halsgropen varje sväng som störtloppsbanan. Vintern har i år hållt Alperna i ett järngrepp och det har varit mycket snöfall följt av kallt väder. Mycket bra utgångsläge för bra skidåkning med andra ord. Kitzbuhel är känt som en utav den moderna alpina skidsportns vaggor med mycket starka traditioner. Du behöver inte gå särskilt länge i Kitzbuhl för att känna att orten verkligen andas och lever skidåkning. Var du en är så ser du underbart vackra fjäll, gamla alphuttes och fina skidbackar. Traditioner och gemytlighet i all ära men Kitzbuhel har under de senaste åren utvecklas till en utav världens mest avancerade och högteknologiska skidorter i världen. De 8 och 6 sitsiga stolliftarna ansluter med fint preparerade backar till andra system med enorma gondoler. Många av senaste snitt med stolsvärme, vindruta och högsta fart. Tillsammans binder de ihop dalarna och du kan färdas mycket långt på kort tid och naturligtvis åka enormt mycket skidor. Det kanske bara är jag som är puckad men varför hamnar jag trots alla fina liftar med finesser på en gammal tvåstol högt upp i området långt bort från all ära och redlighet.

Svaret heter Zweitausender och är en lift som leder till en dal som väl kvalificerar sig som en utav de där dalarna som om jag som skidåkare fick välja en dal som jag fick åka under resten av mitt liv skulle välja.

Den dalen har en naturligtvis en underbart pistad brännar pist som inte bara är lång utan också bred så det i princip går att åka hur fort som helst. Pisten blir också brantar ju längre det går och det verkligen känner att det inte är pisten som sätter begränsningen utan du själv…

Drömberget har naturligtvis också en massa off-piste med både öppna ytor, klippor att hoppa från och rännor att bränna i. Allt med underbar kallsnö förstårs! För att få utlopp för eventuella exibitionistiska behov så finns det naturligtvis en brant puckel under liften som man under tjut från liften klotar spektakulärt i.

Skogen på andra sidan liften är natrurligtvis så där fin, brant och lagom öppen så att snön hamnar där fint för mycket åknöje och kul äventyr. Jag törs säga att Zweitausender I Kitzbuhl är ett måste-resmål för den som åker skidor i Österrike.

Gött det här med skidåkning…

Hadet så bra i backen!

Full fart! /Björn