Teknikens historia! "Så funkade det förr"
Tankar kring hur man förbättrar sin skidåkning har funnits länge... Teknikträning och undervisning har varit en viktig del av träningen mot att bemästra brantare backar, svåra underlag, djupare puder och högre hopp.
Här tänkte vi ta er med på en resa tillbaka i tiden då skidorna var lite längre och förutsättningarna för hur pjäxor, bindningar och skidor såg väldigt annorlunda ut. Men det fanns fortfarande fantastiskt duktiga åkare med briljant teknik och stort mod. I denna första återblick tänkte vi ge er lite fackuttryck från en bok om skidteknik utgiven 1959 av Olle Rimfors, Paul Högberg och Torsten Kjessel
Knäframvikt
Grundställningen övas först på stället. Stå med upprätt överkropp, böj knäna lätt, pressa dem framåt och böj i vristerna. Avståndet mellan skidorna i sidled bör ej vara mindre än 15-20 cm. Alltför smal skidföring försvårar för nybörjaren. Bild 13. Övning 2. Intag ovan nämnda grundställning och låt skidorna glida utför
Eleverna skall från början läras att inte åka i samma spår, ty då uppstår vid flitig övning ett djupt spår som försvårar åkningen. Läraren bör rätta sparsamt. I början korrigeras endast ”bockställningen”. Bild 14.
Fackuttryck 1
Avlastning. Kroppstyngdens tryck på skidorna minskad. Tidigare skilde man mellan avlastning efter uppresning (Hochenlastung) i syfte att åstadkomma en lätt uppryckning av bakändarna – och avlastning under nedsjunkning ”Viktlös” skidorna avlastas. Dessa skillnader ledde till missförstånd. Nu talar man bara om avlastning och menar därmed att lösgöra skidornas bakändar från snön för att effektivare kunna ansätta hälpressen. Gränsen mellan de båda sätten att avlasta är flytande. Vid den grundläggande skidundervisningen används mest avlastning under nedåtsjunkning. Vid avancerad åkning kommer avlastning efter uppåtresning mera till användning...
Bakvikt. Större delen av kroppstyngden förlagd på bakre delen av skidan. Bild 2...
Belastning. Kroppstyngdens tryck på skidorna ökad...
Benspel. Med benspel menar man att benen förs (pendlas) fram och tillbaka under överkroppen, som hålls stilla eller gör en kompensatorisk motvridning. Den mest typiska formen av benspel sker vid kortsvängar. Benspelets element finner man dock även vid utförandet av en plogbåge, stämbåge, sladd och stämsväng. Fastän ej samtidiga benarbetet suddar ut intrycket av benspel. Bild 3...
Bergskida. Övre skidan vid skrååkning...
Båge. Riktningsförändring utan sladdmoment...
Dalskida. Nedre skidan vid skrååkning...
Fallinje. Dem brantaste riktningen från den platts där skidåkaren är.
Framvikt. Större delen av kroppstyngden förlagd på främre delen av skidan. Bild 4
Gångstående. Framskjutning av den ena skidan framför den andra.
Hälpress. Hälarna pressas i sidled så att skidorna kommer att vridas i ny vinkel till åkriktningen. Bild 5
Höftrknick. Knän och höftparti pressas inåt mot sluttningen, överkroppen böjs åt sidan utåt backen samtidigt som övre axeln och höften vrides framåt. Bild 6.
Inre skidan Den skidan som är innerst i svängen.
Motvridning. Tillbkavridning av bergaxeln och höften före en sväng som går över fallinjen. Bild 7.
Passgångställning. Samtidig framvridning av bergaxel, berghöft och bergskida.
Pist. Backe preparerad genom trampning eller åkning.
Puckelpist. En backe med pucklar, som i regel åstadkommits genom intensiv åkning.
Ravin. En svacka med branta sidor.
Rotation. Medvridning av ytteraxeln vid båge och sväng
Sladd. Rutchning i sidled med skidorna tillsammans. (utföres vanligast snett framåt)
Stupkant. Tvär övergång till brant lutning. Bild 8.
Sväng. Riktningsförändring med sladdmoment.
Utvinkling. Skidorna vinkelställs i förhållande till varandra, spetsarna hålls tillsammans. Se bild under motvridning.
Utåtvikt. Belastning av dalskidan genom att luta överkroppen utåt. Bild 10.
Yttre skidan. Skidan som är ytterst i svängen.
