"Förstå skidåkning" En skidnerds bekännelse.

En skidnerds bekännelse. 

Bra alpin skidåkning är en rörelse som bedrivs på två skidor nedför ett berg där skidåkaren med en vettig taktik och rörelser som tar henne dit hon vill på ett kul och skönt sätt. Om någon av aspekterna ovan inte finns i en persons skidåkning så blir det inte lika skönt och inte så kul som de kanske kunde ha varit.

Om vi börjar med rörelse. Den balans vi som skidåkare använder kallas dynamisk balans och innebär att vi rör på oss hela tiden när vi åker för att vara i balans och få skidorna dit vi vill. Slutar vi att röra på oss så kommer vi för eller senare att hamna i problem eller åtminstone får vi jobba mer än nödvändigt. Skidåkning är inte komplicerat men för att förstå hur vi ska åka på bästa sätt så är det mycket behjälpligt att veta hur jag som skidåkare faktiskt måste röra mig. Självklart kan tyckas men mycket ofta är just bristen på tillräcklig rörelse som får en skidåkare ur balans och teknik.

Vi rör oss som skidåkare i många plan. Vi sträckor och böjer kroppen, vi lutar sida till sida och vi rör oss fram och bak i relation till skidorna och fötterna. Eftersom vi är på ett lutande plan så sätts invanda känslor och förståelse på prov när vi glider nedför backen och helt onaturligt lutar oss ut i tomma intet.

Det är ju inte naturligt att spela tennis heller men vi lutar oss gärna in mot bollen för att vara i balans när vi klipper till den! På samma sätt så måste vi möta farten som vi uppnår på våra skidor. Om vi glider nedför backen utan att ta i beaktning hur vi står och vad som kommer ske så kommer vi hamna bakom fötterna och ur balans. Ett nybörjarproblem kan tyckas, men som skidåkare så hamnar vi lik tamejtusan bak där gång efter annan. Det behövs bara lite dålig sikt, en ny backe, annat före eller något annat som inte känns jättehemma för att vi ska tveka lite och så blir det bak och det känns låst, jobbigt och med taskig kontroll. Titta in svängen var du vill åka är grundregeln och jag lovar att det är mycket mer inbjudande att utmana sig själv med en utmanande sträckning in i svängen om jag som skidåkare verkligen tittar dit jag vill röra mig.

Just denna inledande rörelse in i svängen är en nyckel till bra skidåkning. Om jag tillräckligt sträcker mitt nya ytterskidans ben så att jag rör mig in i svängen så öppnar jag upp för en rörelse genom svängen som gör att jag inte bara kan balansera på ett fint sätt genom svängen utan jag kan också förmå mina skidor att öka sin kant mot underlaget så att det förtsätter svänga.

Om jag under min sväng blir låst och stoppas att röra mig inåt svängen så kommer mina svängrörelse att stoppas och skidorna bete sig konstigt. Å andra sidan om jag har gjort en fin tillräcklig sträckning av ytterbenet så kommer det finnas rum för mig att in mot svängen först röra mina knän som sedan följs av höft och innåtlutning och svängen kan utföras på ett skönt sätt.

Vill jag variera svängen så är det bara att utnyttja rörelserna över en kortare eller längre tid beroende på hur stor jag vill ha svängen. Elementärt kan tyckas men jag vill se den som alltid får till det rätt.

Bra skidåkning kommer tillbaka till grunderna och basfärdigheterna. T ex Om jag som skidlärare kan utföra en fin skön sväng i en blå backe så använder jag mestadels samma rörelser som världscup åkarna gör i en storslalomsväng. Skillnaden är naturligtvis hur mycket kant och vilken fart som rörelserna utförs. Vad som är detsamma är ändå att våra kroppar är mer lika varandra än olika och Hans Olsson är lika intresserad att åka skönt och effektivt som du och jag är intresserade av att njuta av vår skidåkning under många åk.

Rörelserna ska alltså utföras på ett skönt sätt. Om jag hoppar nedför en liten mur så vill jag landa mjukt och fint utan att bryta ryggen. Om du nästa gång du hoppar ser lite hur din kropp fungerar så kan du se hur det skönaste är när vinkeln på underben och vinkeln på ryggen är densamma. Om jag böjer ryggen för mycket framåt så det inte alls skönt eller för den delen bra för ryggen. Håller jag däremot axlarna högt med starka bål och magmuskler så kan benen fjädra mot kroppen och det kan hoppas många gånger till.

Samtidigt genom en sväng försöker jag åka skidor så att mina underben följer varandra på ett fint och parallellt vis. Om jag gör det så kommer jag att kunna röra mig bra och fint genom att luta mig succesivt mer in genom svängen.

Så för att summera.

Sträck regält in i svängen med parallella underben. När detta görs så är det skönt att slappna av innerbenet så att just underbenen blir parallella. Innerbenet böjs därmed mer och mer under svängen så att rörelsen innåt svängen kan förtsätta. Kroppen lutas nu in mot svängcentrum och kantningen förstärks sedan på slutet av att höften kommer in. Ett bra riktmärke är att axlarna har ungefär samma vinkel som backen. Axlarna kan variera lite från person till person och de viktigaste är att jag som skidåkare känner att jag kan röra mig smidigt, fortsätter att svänga och variera svängarna som jag vill.

Svängväxlingen sker helt enkelt av att jag söker mig till den nya ytterskidan samtidigt som jag planar ut mina skidor när jag sträcker det nya ytterbenet.

En del åkare som Lindsey Vonn håller kroppen nära backen när hon växlar och böjer då på benen i stor grad. Denna taktik kan kallas för utjämning eller lågavlastning. Liksom nedan när Andreas Jonsson växlar sin svänga mellan några puderpucklar i Åre.

Andra åkare låter kroppen komma upp mer över backen när de växlar sväng. Detta kan också vara mycket situationsanpassat och det är helt enkelt upp till åkaren att göra vad som känns bäst för mig som person. Båda rörelserna går att göra mycket effektivt och har sina egna fördelar.

En sträckning av benen som gör att kroppen kommer längre från backen är lite lättare att tajma och kräver inte lika mycket flexibilitet från åkaren. Den innbär också att åkaren med lite ansträngning kan motstå stora krafter. T ex när du går in i en lång sugande sväng i hög fart. Om jag som skidåkare är låg över backen och växlar svängar med mycket böjning av benen så möjliggörs en mycket snabb växling från skidorna som går från sida till sida.

Eftersom kroppens massa inte behöver gå upp och ner så kan benen och skidorna bli snabbare i sin väg till andra sidan. Denna teknik kräver mycket flexibilietet av åkaren och tajmingen kräver träning. En rätt utförd svängväxling med utjämning medför enorma krafter och minimalt kraftförlust när skidan med tryck kan låts skära tidigt innan fallinjen och jag som skidåkare gasar järnet i fallinjen. En duktig skidåkare på skär strävar efter maximalt tryck i fallinjen så att man inte behöver kämpa mot själva backen utan kan röra sig in i nästa sväng när skidorna skär in under kroppen.

Dessa principer fungerar även för andra fören. Skillnaden är bara att i t ex puder så styr åkaren fötterna mer i början på svängen samt att höftkantning inte sker i samma utsträckning. Den dynamiska rörelsen blir densamma eftersom kroppen fungerar som den gör.

Det är alltså kroppens anatomi samt vilken typ av sväng vi gör som avgör hur vi ska åka. Vi kommer nu tillbaka till att hoppa nedför den ovan nämnda muren i början av stycket. Utsträckta ben som böjs när vi motstår krafterna genom att böja benen som fjädrar mot en stark över kropp. Svårare än så är det inte.

Kör hårt i backen!

Björn