CARPE DIEM

Carpe Diem.

Det som gör en vinter till en bra vinter är att se till att göra de där riktigt speciella sakerna med sina vänner som vi verkligen kommer ihåg. Carpe diem är det berömda orden som beskriver att inte vänta på bättre tider utan se till att göra de där speciella sakerna när tillfälle bjuds. Ibland tar det lite planering att se till att ett större äventyr skapas så att folk och grejer kan var på plats.

Det viktiga är att se till att små som stora äventyr genomförs och att inga möjligheter går försakade av lathet eller brist på initiativ.

Att se till att vara den som alltid blir entusiastisk och hoppar på när något kul ska göras är mycket viktigt. Du blir helt klart tillfrågad igen nästa gång något kul ska ske. På samma vis måste jag som äventyrskompis återgällda tjänsten och se till att hitta på nya roliga saker med jämna(och jämna) mellanrum.

I den moderna tidsålder som vi har med cameramobiler och tåliga kameror är det viktigt att dokumentera äventyren. Ett album på facebook som retar polarna är guld värt både för att sätta fart på dem men också för att snabbt underhålla minnena från det nyss gjorda äventyret. Allt för a marknadsföra hur jäkla kul vi haft!

Snabba media är underbara på det sättet. Direkt efter när man kommer hem så kan man kolla olika polare bilder från den nyss gjorda skiddagen och på nytt återuppleva minnena.

På samma sätt med denna blogg som jag hoppas inspirerar till ofta förekommande äventyr och utmaningar. Med förberedelse och studier av utrustbning, taktik och teknik så blir äventyret bättre och mer njutbart.

Att upptäcka ett helt orört eget fjäll för första gången är en känsla jag aldrig glömmer!

Det är också fantastiskt att komma tillbaka till samma plats som tidigare och liksom direkt kan dyka in i buffén av olika utmaningar. Som ihärdig slopepro supporter så kanske du minns min blogg från förra året när jag och kompis Scott med blandade resultat gav oss ut i Australiens vildmark för skidäventyr.

Att underhålla ens äventyrskompis förtroende vad gäller gott omdöme och allmännt sunt förnuft är förstårs viktigt! Förra året kom jag upp med den tvivelaktiga idén att dra hemmagjord släde över södra halvklotets(nåja Australiens iaf) brantaste ås. I år när vi gladeligen planerade nytt äventyr och tillika svensexa för min käre backcountrykamrat så kom han med mysko krav på sans-helvetes-släde!

Sagt och gjort utan släde så skulle det hajkas till Mt Feathertop-fjäll genom djungel 1200meters fallhöjd bärande tält, kök, pjuck, skidor, kaffekokare, Sangioves(på flaska givetvis), god mat och en uppsjö av teknisk utrusting som i säkerhetens tecken medtogs. För att göra en historia om en lång tung vandring kort så kan jag säga att det inte kändes så lätt på steget och att ens brist förstånd nog hjälpte till. Vi reser inte lätt…

Ta med nog med mat och därtill mat som smakar gott! Vikten av detta kan inte nog understrykas! Att efter monsterhike regält ha tagit ut sig få avnjuta en pesto-proscuitto pasta med färska grönsaker och gott glas Australiensisk Sangiovese det är en utav de större njutningarna i livet! Sa jag att vi hade en god espresso och chokladbit för att liksom avluta och känna sig som kung!

De två dagarna som följde med kul skidåking gjordes än bättre av lärdommarna från förra årets äventyr. Med god terrängkännedom kan man liksom dra ut direkt och leka i favvis reporna! Berget Mt Feathertop är en riktig lekstuga med allahanda branter, coloirer, öppna snöfält och långa åk. Branterna man skidar på vätter mot söder och iväg från solen så snön ligger tacknämligt kvar även om vårvädret varit skoningslös mot snön på de flesta ställen.

Väl på plats så är det bara att välja på en fin och lavinsäker linje nedför fjället.

I Australien är det i allmännhet en regäl smältning av snön under dagtid, så när snön fryser under natten så blir det som betong! Detta gör att med rätt kännedom och tajming kan man få underbar vårsnö att åka på. Därtill så kan man åka brantare än vad som vore möjligt i T ex nordamerika där snön är av bättre kvalitet och inte har samma genomfrysning och därmed mer lavinbenägen.

Just säkerhetsaspekten när en skidåkare åker sk backcountry är naturligtvis väldigt viktig! Om något händer så är vi långt borta från räddning. Detta medför naturligtvis att skidåkaren måste tänka en extra gång om vad som är säkert och rimligt.

Visst vill vi vara öppna för äventyr och upptåg men det innebär också att vi måste vara väl förberedda både med utrustning och kunskap. Min chef brukar säga när vi driver race träning: ”Om du har en känsla att de finns en risk att något kan hända, agera! Känslan är riktig!” På samma sätt måste jag som skidåkare tänka när jag gör min riskbedömning före och under mitt skidäventyr. Känns det som att det kan gå åt Helv…. Då kan det säkert det också! Gå tillbaka!

Vår säkerhetsutrusting var: lavinsändare, spade, sond, Motorola komradio och laddad mobil. Våra kära smartphones drar hiskeliga mängdet ström så se till att den är rikigt avstängd så att den har kräm när och om du behöver den. Kanon för väderrapport!

Just bra kommunikation kan vara det som gör skillnaden mellan succé och fiasko.

T ex polarn hade åkt en fin repa och hade stannat och skulle fota mig när jag på väg ned. Hans stog lite farligt i kanten av en lavingata som från där han stod var svår och se. Kanske inte livskritiskt men ändå en risk. Med komradion var det väldigt lätt att säga: ”Scott, why don’t you move a bit further away from that Avi path” små saker som kan göra en stor skillnad. Komradion når också skidorten och därmed en extra kommunikationsväg om något skulle hända.

Vad jag vill säga med den här bloggen är att man med största entusiasm ska söka äventyret och hjälpa sina äventyrs kompisar med deras äventyr. Både att vara entusiastisk när de frågar och att se till att hålla ögonen öppna för kul saker att göra. Det behöver inte vara monsterexpeditionen, det kan bara vara att dra en repa på baksidan av fjället för att sedan hajka ut med leende på läpparna. Ett trekvarts äventyr iväg från skidort och liftar lite då och då känns faktiskt helt underbart och som att jag har var låååångt bort även om det faktiskt inte tog så lång tid.

Samtidigt så måste jag som skidåkare inte bara välja vilka vänner man går på äventyr med, jag måste också välja vilka äventyr som passar för just idag och vilken tid och utrusting som faktiskt krävs? Om det av någon anledning inte känns rätt, gå inte! Om allt känns rätt, snön är fin, polarn cool och jag är redo, Carpe diem, Kör järnet!!!

Björn